måndag 27 september 2010

Demokraturens ångvält

DEMOKRATIFUNKTION I efterdyningarna av valet men även före valdagen har Sverige och svenskarna utsatts för en massmedial ångvält beträffande bilden av Sverigedemokraterna och deras väljare. Dels har partiet utmålats som en ful fisk i grumligt vatten och dels har dess väljarkår betecknats som ömsom rädda, otrygga samt arbetslösa. Detta har upprepats som ett mantra även under valvakorna på TV. Dessvärre fortsätter medias försök att metodiskt hamra in sin hotbild av Sverigedemokraternas väljarkår i huvudet på Svenssons.

Det senaste försöket på bred front gjordes i en stor artikel på Expressens kultursidor den 22 september. Där fick den brittisk-indiske författaren Kenan Malik lägga ut sina ord om Sverigedemokraterna och dess väljarkår i artikeln "Så som beställt". Malik skräder inte orden och upprepar det önskade mantrat om att partiets väljarkår är otrygga, rädda och dessutom missnöjda med sina liv. Enligt Malik består dessutom partiets sympatisörer av mest av arbetslösa män framförallt ur arbetarklassen eller LO-kollektivet, vilka mest tycks oroas av sämre levnads-standard(här dyker den klassiska marxismen upp om att allt är resursproblem). För säkerhets skull upprepas det mot slutet av Maliks artikel att det var rädsla och otrygghet som gjorde att folk sökte sig till Sverigedemokraterna.

Det är dock inte bara partiets väljarkår som det är fel på, de som styr partiet är också ett gäng dubiösa individer. I artikeln saluför Malik teorin om att Sverigedemokraterna är ett parti med dold agenda. Han menar att partiet har en hård kärna av rasister som är trångsynta och som inte är öppen för fakta och förnuft. Malik gör dock skillnad på den "hårda kärnan" och de rädda samt otrygga sympatisörerna. Ungefär lite samma stil som Mona Sahlin har kört mot det nya arbetarpartiet Moderaterna. Enligt Sahlin är Moderaterna samma gamla högerparti som alltid, men som delvis lurat trogna men besvikna sosseväljare.

Kenan Malik sidsteppar elegant hela frågan om nationalstaten och europeisk kultur. Han reducerar migration och multikulturalismen till enbart att handla om personlig moral, arbetslöshet och pengar. Han missar totalt frågan om västerländsk idéhistoria samt kampen för ett välfärdssamhälle baserat på sunda principer om ekonomisk hållbarhet och gemensam europeisk värdegrund. Det är i västerlandet som demokratin utvecklats, det är i västerlandet som nationalstatskonceptet givit en otrolig välfärdsutveckling för sina medborgare. Detta är dock inget som verkar bekymra Kenan Malik.

Maliks beska droppar för den uppkomna situationen är enligt honom själv:

"Svenskarnas stora uppgift är att uppmuntra en öppen och ärlig offentlig debatt om invandring, multikulturalism och islam samtidigt som de tillhandahåller ett kraftfullt försvar för en omfattande invandring, pluralism och det öppna samhället."

Det är först här i sista stycket av Maliks artikel som det blir match på riktigt, detta av flera anledningar. Den första är att en offentlig debatt angående migration och multikultur ska få förekomma, men att den ska utmynna i ett stöd för densamma. Vad är det för öppen och ärlig debatt som ska föras när resultatet av debatten redan på förhand är given?

Maliks sista stycke är rent nonsens och en stor fet attack på två av demokratins hörnpelare, nämligen fri åsiktsformulering samt åsiktsuppsamling. En demokrati är beroende av att medborgarna kan och vill uttrycka sina åsikter i och via samhällets olika arenor som idrottsföreningar, ungdomsförbund, insändare, böcker, bloggar och inte minst debatter kring fikabordet på jobbet m.m. Detta är en av grundbultarna i en demokrati. En annan grundbult är hur medborgares åsikter samlas upp eller kanaliseras in och uppåt i det politiska systemet via partier, media, lobbyorganisationer och politiska företrädare. Det är de politiska partierna som sen i sitt riksdagsarbete formulerar riktningen för hur Sverige ska utvecklas på längre sikt.

Det Kenan Malik menar är att ta debatten på den första demokratiska nivån men "stoppa" sen alla åsikter/fakta som talar mot omfattande migration och mot multikulturalismen på nästföljande demokratiska nivå. Detta, mina damer och herrar, är första steget i en demokratur. Det är dock inte föga överraskande att läsa att Keenan Malik har ett förflutet i brittiska vänsterkretsar samt varit medlem av Revolutionära Kommunistpartiet. Lite förenklat är Malik alltså en form av brittisk motsvarighet till Gudrun Schyman.

Den massmediala ångvälten kommer likt ångvälten i slutsekvenserna av den brittiska filmen "En fisk som heter Wanda" så småningom att köra fast. Tiden är förbi då alla svenska medborgare med lätthet kunde duperas i en stil värdig Fawlty Towers. Right!

Kenan Maliks artikel "Så som beställt"

PrintFriendly Share/Bookmark



Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt