fredag 29 juli 2011

Insändare: Vansinnets sanning

INSÄNDARE Föreställ dig att vi befinner oss ett halvår fram i tiden. I Stockholm ställer representanter för kulturvänstern ut ett konstverk likt det på bilden ovan. Till premiärinvigningen är Norges ambassadör inbjuden och när han ser konstverket blir han såklart vansinnig. Han går bärsärk och knuffar ner strålkastarna i den blodröda bassängen och orsakar på så sätt en kortslutning. Ambassadören blir, under burop från de närvarande, utslängd och därefter följer en debatt som tar sig upp till allra högsta nivå.

  1. Konstnärsparet anser att ambassadören missuppfattat konstverket. Det handlade inte alls om att glorifiera terrorism utan att ”se människan” bakom det hela. Kanske hade de rätt, men kanske hade ambassadören gjort samma sak oavsett syfte med konstverket. Det noteras även att personen i konstverket i museets pressmateriel benämnts med epitetet ”norsk frihetskämpe”, något som museiledning och konstnärsparet drar tillbaka efter kritik.
  2. Ambassadörens aktion fördöms av kultursverige och recensenter höjer konstverket till skyarna, ett allvarligt angrepp på yttrandefriheten menar de flesta. Några uttrycker dock sin förståelse för ambassadörens reaktion och ifrågasätter konstverkets lämplighet på en statlig institution.
  3. Sveriges statsminister fördömer ambassadörens angrepp, men medger att han inte sett konstverket. Svenska journalister spekulerar i huruvida ambassadören haft en dold agenda och ett syfte i att skapa en diplomatisk kris. Ambassadören själv säger, några timmar efter hans aktion, att han såg konstverket som en förolämpning mot de drabbade familjerna.

Detta kommer såklart aldrig inträffa, men som de flesta säkert kommer ihåg så har det redan hänt! Konstverket ”Snövit och sanningens vansinne” ställdes för första gången ut år 2004 (och senast i februari i år). Personen på bilden var då jihadisten Hanadi Jaradat som, ett halvår tidigare, mördat 21 personer, varav fyra barn, och skadade 51 i en självmordsbomb mot en restaurang i Haifa samägd av judar och araber.

Den svenska vänstern har alltid tagit problemet med terrorism med lätthet. Någon kanske minns att Ung vänster år 2002, under ledning av Ali Esbati, i protest mot EU:s terroriststämplande, skickade pengar till FARC-gerillan och PFLP som är organisationer med kidnappningar, kapningar, överlagda mord, massakrer och bombdåd mot oskyldiga på sin dagliga agenda. Ett annat exempel är ABF (Arbetarnas bildningsförbund) som i våras bjöd in flygplanskaparen Leila Khaled, som aldrig ångrat sina dåd, trots delaktighet i en besättningsmedlems död, att föreläsa.

Vad skulle hända om ett borgerligt ungdomsförbund skulle skicka pengar till en organisation motsvarande Anders Behring Breiviks tempelriddare i ”syfte att testa EU:s antiterrorlagstiftning” eller om Sensus (studieförbund med kristen/borgerlig historia) skulle bjuda in någon gammal styrelseledamot ur Ku Klux Klan? Det kommer vi aldrig få reda på då den svenska högern dragit den enkla slutsatsen att våld mot oskyldiga är terrorism och ondska oavsett ändamål och bakgrundsorsaker. Medan vänstern manar till att se människan bakom gärningsmannen väljer högern att se det personliga ansvaret som det enda relevanta.

Vad kan man då dra för slutsats av detta? Kanske vågar man hoppas att Anders Behring Breiviks terrordåd i all sin vidrighet för med sig ett fördömande av allt våld mot oskyldiga från alla politiska läger, oavsett om det kommer från vänsterextremister, islamister eller högerextremister, separatister eller stater. Terrorismens ondska har fått ett ansikte, även för oss i Norden.

Emil S

Källor:

dn.se/sthlm/ambassador-forstorde-konst
dn.se/kultur-noje/jaradat-kontroversiell-i-fler-sammanhang
dn.se/nyheter/juden-som-fick-ambassadoren-att-se-rott
sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=354727
en.wikipedia.org/wiki/Maxim_restaurant
ungvanster.se/2002/06/18/bryt-mot-lagen-stod-pflp/
abfstockholm.se/_pdf/2011/0504_Leila_Khaled.pdf

PrintFriendlyShare



Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt