NORGE Vi har lyft fram ett flertal inlägg i utländsk press som avhandlat terrordåden i Norge men även vågar belysa den situation som samtidigt finns med en påtvingad mångkultur som splittrat samhället. Trots att stora delar av svensk media tävlat i SM i osmaklighet under de senaste dagarna, framför allt Aftonbladet och Expressen i vanlig ordning, finns även små ljusglimtar av hopp om att den sansade och sakliga debatten inte dött helt och hållet i och med Anders Behring Breiviks terrordåd.
André Assarsson i dagens ledare i Västerviks-Tidningen:
Författaren Lena Sundström skrev på mikrobloggen Twitter den 25 juli att "motsatsen till högerextremism är inte vänsterextremism. Det är det demokratiska samhället o icke-våld", vilket antyder att demokrati och vänsterextremism är samma sak. Fler borde inse att extremism och fundamentalism i sin natur utgör ett lika stort hot mot oss alla, oavsett motiv. Allt annat riskerar leda till en kamp mot terrorn där vi alltid ligger steget efter, upptagna med att dissekera etikett efter etikett. I går muslimsk fundamentalism, i dag högerextremism och i morgon vänsterextremism.
Oberoende socialdemokratiska Aftonbladet försökte i går med rubriken "En fascism för vår tid" hitta en förklaring till händelseutveckling med konstaterande att: "Efter elfte september har en ny sorts högerextremism ökat i styrka". Inte i ett enda ord nämns problematiken med växande extremism och fundamentalism som sådan. Det finns ju inga kortsiktiga poäng att plocka på det. /…/
Men för delar av vänstern som Jan Guillou med sin kolumn: "Om galningen hetat Ali hade våra politiker inte varit så sansade" tycks det vara långt mycket viktigare att vinna tävlingen: "vilken ytterlighet är värst?" än att markera tydligt mot all form av våld. Den som säger sig sitta inne med svaret på exakt hur hotbilden, från olika grupper från yttersta höger- och vänsterkanten eller med religiösa motiv, ska värderas får gärna kliva fram och berätta det för Säkerhetspolisen. Vi andra är upptagna med det som borde vara vår allas uppgift: att sluta upp bakom öppenhet och ta avstånd från all form av extremism och fundamentalism.
[...]
Historien visar att extremism och fundamentalism varit grogrund för två världskrig och tider när mänskligheten visat sin allra sämsta sida. Därför har vänstern ett lika stort ansvar som högern att sluta försöka plocka politiska poänger på vad som inträffat. Nu behövs en bredare diskussion om demokratins överlägsenhet.
Ledare av Johan Eriksson i Norrbottens-Kuriren:
Luleås komunalråd Karl Petersen (S) sa i gårdagens Norrbottens-Kuriren att terrorattentaten i Oslo borde ge Sverigedemokraternas sympatisörer en tankeställare. Gärningsmannen sympatiserade ju med SD, menade han.
Jaha. Gärningsmannen sade sig också vara kristen, han lyssnade på trance-musik och han gillade att spela World of Warcraft.
Lika lite som alla muslimer bär skuld för självmordsbomben i Stockholms julhandel i fjol bör Sverigedemokraternas väljare göras kollektivt ansvariga för de fasansfulla händelserna i Oslo.
Anders Behring Breivik har erkänt sina avskyvärda handlingar. Det var han som begick dåden. Ingen annan.
Dagens ledare i DN med rubriken ”Oanständig koppling”:
Tyvärr har delar av debatten efter massmordet på Utøya och bomben mot regeringsbyggnaderna i Oslo vridits åt ett obehagligt håll. Det är inte förvånande att enskilda individer i bloggar och sociala medier försöker vinna kortsiktiga poäng på oövertänkta anklagelser. Men även en del skribenter i stora medier går över gränsen.
På Aftonbladets kultursida 26/7 illustreras en stor artikel ("Högern, hotet & hatet") med fyra bilder. Den stora föreställer Utøya. Ytterligare två visar ledarna för de populistiska partierna i Norge, Danmark och Sverige: Siv Jensen, Pia Kjærsgaard och Jimmie Åkesson. Den sista är en bild på de fyra alliansledarna i Sveriges regering. Upplägget gör att läsaren förknippar händelserna på Utøya med alla dessa politiker.
Artikeln i sig driver tesen att borgerligheten anpassat sig till de främlingsfientliga och islamofobiska krafterna genom att lägga fram förslag om språktest och tala om förtryckande slöjor eller segregerad simundervisning.
[...]
Men att den används för att koppla företrädare för konservativa och liberala riksdags- och regeringsledamöter i Sverige till ett massmord riktat mot unga socialdemokrater i Norge är direkt oanständigt.
[...]
Det spelar ingen roll om hoten kommer från extremhöger, autonom vänster, organiserad brottslighet, våldsbejakande islamistiska nätverk eller något annat. Även om Säpo inte ser något akut hot mot samhällsskicket från någon grupp, visar de grymma attentaten i Norge och bomberna mitt i julhandeln i Stockholms city att enskilda gärningsmän kopplade till extrema tankegångar kan åsamka stor skada.
Att gemensamt ta avstånd från alla den sortens dåd utan att försöka vinna kortsiktiga politiska poäng genom långsökt associationsskuld är självklart.
Däremot betyder inte demokrati att alla måste gilla vad andra säger. Tvärtom. I de friheterna ingår att det politiska debattklimatet emellanåt kan vara hårt, att den som personligen företräder en åsikt offentligt eller arbetar politiskt får finna sig i att bli kritiserad.
[...]
I efterspelet till terrordåden i Norge behöver det demokratiska samhället visa styrka. Att utnyttja attentaten till felriktade politiska anklagelser bidrar inte till det.
Mats Wiklund i Axess blogg för några dagar sedan angående Jan Guillous osmakliga text:
Jan Guillou skriver i Aftonbladet att eftersom terrorattackerna i Norge utfördes av en icke-muslim har den politiska debatten tystnat. Det var ju ”en galning som hörde hemma politiskt bland sverigedemokrater och fremskrittspartister, en man som beslutat göra någonting för att rädda sitt land från den pågående smygislamiseringen, massinvandringen och kulturförfallet. Dessutom var han blond och blåögd, mer än tio år medlem i Fremskrittspartiet och lystrade till ett ordentligt norskt namn.
Alltså var det som om Norge drabbats av en omfattande tågolycka och den politiska upphetsningen lade sig stilla ner och dog som en kvällsbris.”
Det är ett djupt obehagligt aktstycke: det raljerande tonfallet, den grova insinuationen och den osannfärdiga slutsatsen. Jan Guillou kan inte hålla sig, kan inte lägga band på sig i sin iver att utnyttja en nationell katastrof och mänsklig tragedi för att ta hem några retoriska poänger. Smaka särskilt på formuleringen att det var ”som om Norge drabbats av en omfattande tågolycka”. Vem vid sina sinnens fulla bruk tycker så? Kan Guillou ge några exempel? Några namn eller citat? En skakad nation försöker samla sig efter att ha utsatts för ett frontalangrepp mot sin frihet och demokrati. Men Jan Gulliou beskriver den politiska debatten som död, eftersom förövaren var blåögd och inte hette Ali. Han var galen, men inte muslim.
Jan Guillous fixering vid ras och religion får honom att försöka suggerera fram samband och sinnesstämningar som det helt saknas belägg för. Norge och norrmän blir därmed bara en konstruktion och abstraktion för att passa in i analysen. Därför har artikeln trots allt en stort förtjänst – den röjer Jan Guillou. Hans samhällssyn och avsikter blir med ens alldeles tydliga.
Gårdagens ledare i Barometern:
Sedan det stod klart att dåden inte utförts av islamistiska terrorister utan av en etnisk norsk gärningsman hemmahörande på den politiska högerkanten har ett antal debattörer, däribland Jan Guillou i Aftonbladet, försökt insinuera att alla som i första skedet misstänkte islamister skulle ha gett uttryck för islamofobi.
/…/ Breivik kallar sig kristen och konservativ, var frimurare och Israelvän. Dessutom hade han i det förflutna varit medlem i Norges näst största parti, Fremskrittspartiet.
De som nu vill utnyttja tragedin för sina egna politiska syften vill nu låta konservatismen, kristendomen, frimurarna och inte minst en rad politiska partier som de ogillar ta ansvar för Breiviks illdåd. Skillnaden mot exempelvis de islamistiska terrordåden är emellertid att inga kristna eller konservativa ledare runtom i världen kommer att uttala sitt stöd för Breiviks handlingar. Inga demonstrationståg med sympatisörer till gärningsmannen kommer att avtåga. Anders Behring Breivik är en ensam galning, utan förankring i någon rörelse eller i de åsikter han säger sig företräda.
De som nu försöker hålla Fremskrittspartiet, eller för den delen Sverigedemokraterna, ansvariga för de norska terrordåden gör det utifrån egna politiska syften. Det populistiska Fremskrittspartiet är Norges näst största parti efter Arbeiderpartiet och företräder en liberalkonservativ ideologi. Behring Breivik betraktar dem som en del av det politiska etablissemang som han ville drabba med våld och terror. De svenska Sverigedemokraterna, vad man än må tycka om deras ståndpunkter, arbetar också enligt demokratins spelregler, den demokrati som var målet för Breiviks terror.
Minst av allt är Anders Behring Breivik konservativ. Konservatismens credo är skepsis och eftertanke och dess medel är den långsamma, övertänkta reformens. Dess portaltänkare Edumnd Burke var från början liberal men reagerade mot det politiska våldet och terrorn som följde på den franska revolutionen. Breiviks massmord på unga socialdemokrater och sprängladdningar i centrala Oslo är så långt från Burkes och andra konservativa tänkares ståndpunkter man kan komma.
Robert Stenkvist (SD), politisk sekreterare i riksdagen på SVT Debatt i dag:
Det har gått drygt dygn sedan de fruktansvärda dåden i centrala Oslo och på Utöya, där AUF hade ett sommarläger. Anna-Lena Lodenius är redan ute med sina analyser och förklaringar till gärningsmannens Anders Breiviks fruktansvärda dåd. Vi Sverigedemokrater noterar att Lodenius, med en förutsägbarhet som aldrig slår fel, apostroferar SD i sin artikel. Att FrP nämns kan väl anses naturligt, där var ju gärningsmannen åtminstone medlem. Att sedan gärningsmannen var medlem i andra föreningar ses som ovidkommande. Efter att ha skummat igenom Breiviks "Manifest" så måste det slå alla läsare av detta dokument hur många olika disparata ideologier gärningsmannen tagit till sig, och grovt förvanskat. Jag tänker inte trötta läsarna med någon uppräkning av alla de motargument man lätt kan finna mot Lodenius argumentation. Inte heller tänker vi i SD, förutom det som redan nämnts, polemisera mot Lodenius efter det fruktansvärda och avskyvärda dåd som gärningsmannen gjort sig skyldig till.
I stället vill vi mana till besinning i denna svarta stund. Det kommer en tid för att både polemisera och plocka politiska poäng för de som så vill. Just nu vill vi visa respekt för de unga människor som fallit offer för ett avskyvärt dåd och som vi alla känner stor sorg och vanmakt över. Unga människor har berövats sitt liv och sin framtid, på det mest meningslösa sätt. Fäder och mödrar har förlorat sina söner och döttrar på ett ofattbart brutalt och cyniskt sätt. Mördarens kallblodighet är ofattbar, vi har knappt sett sådan kallblodighet och cynism ens på film. Den enda passande replik som kommer för mig är Olof Palmes berömda replik 1972 om USA:s bombningar, då i singularis. Ni kan själva räkna ut hur repliken ser ut.
Jag vill uppmana alla att besinna sig och visa medkänsla för de som drabbats så fruktansvärt hårt i Norge. Det kommer en tid när vi kan och skall analysera och polemisera, det hör demokratin till. Just nu skall vi visa respekt för de som bragts om livet och dess anhöriga. Avslutningsvis vill jag rikta en direkt ståndpunkt till Anders Behring Breivik. Vi i SD tar avstånd från dina omänskliga och groteska terrordåd. Vi bryr oss inte om vad du skrev i ditt dokument, ty ditt mördande under fredagen den 22a var, oförlåtligt, vidrigt och AVSKYVÄRT!
Förslag på fler sansade alster? Maila gärna in tips!
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
